Search

Mikael Eriksson Björling

About digital transformation, design, creativity and lifestyle in the Networked Society.

Category

Inspiration

Att bestiga Kebnekaise med barn

“Nästa år gör vi Kebnekaise”, hörde jag ett av barnen säga med självklarhet när vi vandrade i Jämtlandsfjällen. Härligt, tänkte jag! Perfekt när barnen kommit i den åldern att de vill hitta på äventyr som man själv gärna vill göra och det är bara att passa på och uppmuntra. Hur gick det då? Vi tänkte dela med oss av vår upplevelse, hur vi planerade och genomförde bestigningen av Kebnekaise samt en vandring till Tarfala forskningsstation och Svarta sjön.

På toppen av Kebnekaise
På toppen av Kebnekaise

“Nästa år gör vi Kebnekaise”

Vi gillar planeringsfasen nästan lika mycket som genomförandet. Att sitta med kartor, läsa på om olika vandringsleder och göra packlistor började vi med nästan ett år innan vandringen. Sedan följde en del inköp av utrustning som testades i fält, vi provlagade måltider och gjorde turer på hemmaplan.

Att fjällvandra med barn är ett fantastiskt sätt att umgås samtidigt som det finns en massa möjligheter att lära dem nyttiga saker i praktiken, som att läsa kartan, navigera med kompass, ha koll på distans, ekvidistans, terräng, tid och väder. Att göra upp eld, laga mat på stormkök, resa tält och förbereda för natten.

Att bestiga Kebnekaise är ingen söndagspromenad, utan en mäktig ansträngning som förutsätter god form, tålamod och stor vilja. Det handlar om tuff vandring i svår terräng under lång tid. Klarar barn detta? Absolut, men de måste vara motiverade och själva vilja detta för det kommer inte gå att peppa dem uppför berget om de inte själva vill. Vi bestämde oss för att gå den västra leden som är ca 19 km lång fram och tillbaka från Kebnekaise fjällstation och tar mellan 10-16 timmar att genomföra beroende på tempo och antal pauser. Det finns också östra leden som är kortare, går över Björlings glaciär och innehåller vissa klättermoment (Via Ferrata). Den leden är svårare att genomföra på ett säkert sätt med barn.

För oss var det viktigt att vara väl förberedda och kunna ha det skönt på vandringen. Vi unnade oss varsin bok, en kortlek och lite extra godsaker, bra utrustning och gott om tid. Stress är inget som gör sig på en fjällvandring så tänk på att planerar in några extra dagar för att kunna vänta in ett väderfönster för ett toppförsök, hinna med andra dagsvandringar i omgivningen, eller bara ta en mellandag. Vi planerade så att det fanns tre möjliga dagar för toppförsök. Nu hade vi tur och kunde genomföra bestigningen första dagen.

Packningen

Packning

Vår packlista för en veckas resa/vandring till Kebnekaise med två tågnätter och fem tältnätter såg ut såhär (all personlig utrustning så som kläder etc. är per person). Det går givetvis packa lättare än vad vi gjorde, viktigast är att du är säker på att du klarar av att bära vikten under längre tid annars blir det svårt att njuta. Min 72 liters ryggsäck vägde 28 kg och den lilla 30 liters ryggsäcken 9 kg.

På kroppen


På fötterna

  • Kängor Meindl Island
  • Flipflop sandaler Quiksilver
  • 3 par liners merinoull Woolpower
  • 3 par vandringsstrumpor merinoull Woolpower
  • 2 par träningsstumport Gococo

På huvudet


På händerna


Bo och Sova 

  • Tält Hilleberg Keron 4
    (Väldens bästa tält! Och, yes, vi hade ett fyrmannatält vilket innebar extra kilon att bära. Men i gengäld hade vi gott om plats för våra saker och att kunna hänga i tältet och ha det gott när det regnade.)
  • Sovsäck Haglöfs -1
  • Kudde uppblåsbar
  • Liggunderlag Exped uppblåsbart
  • Tältlykta Black Diamond

Tillaga


Äta

  • Frystorkad mat x6 (Blå Band)
  • Fuego (Spansk chark)
  • Pesto
  • Pasta
  • Beef jerky (torkat kött)
  • Grovt bröd
  • Ost (tub)
  • Varma koppen
  • Varm choklad
  • Kaffe
  • Kryddkar (salt, svartpeppar, chili, socker)
  • Trailmix (hemmagjord)
  • Choklad
  • Dextrosol
  • Resorb

Bära

  • Exped drybags olika storlekar och färger
  • Haglöfs packpåsar
  • Sittunderlag x2
  • Ryggsäcksregnskydd

Hyra

  • Stegjärn (dessa hyrde vi på fjällstationen)
  • Det finns även annan utrustning att hyra, tex. dagryggsäck, tält etc. Se lista här >>>

Hygien

  • Tandborste x2
  • Tandkräm
  • Wilderness Wash
  • Toalettpapper
  • Tvättlina
  • Solskydd
  • Läppbalsam
  • Engångs rakhyvel
  • Mygga + Djungelolja
  • Handduk microfiber
  • Tandtråd
  • Deo
  • Lotion + fotkräm

Sjukvård

  • Plåster + skavsårsplåster
  • Sterilt snabbförband
  • Första förband
  • Bandagesax
  • Bandage
  • Kirurgtejp
  • Leukoplast sårtejp
  • Sterila våtservetter
  • Nålar + säkerhetsnålar
  • Sporttejp statisk och elastisk
  • Värktabletter
  • Imodium
  • Hydrokortison
  • Steri-strips
  • Kompresser
  • Ögonkompress
  • Pincett + liten sax
  • Nagelklippare + nagelfil

Ladda hem packlistan >>> som PDF fil


Dag 1 – Nattåg Stockholm-Kiruna

Vi lämnade Stockholms central 17:06 en vacker augustikväll med Vy nattåg med destination Kiruna. Det är alltid en speciell känsla att åka nattåg och vi hade turen att hamna i en kupé med väldigt trevligt sällskap. Sällskapet var ett par i medelåldern som skulle vandra från Abisko till Nikkaluokta och det var hunden Nansen och hans husse som var påväg hem till Lofoten efter en sommar i Skåne. Efter en gemensam middag i restaurangvagnen, satt vi i kupén och läste, studerade kartor och utbytte tips med våra nyfunna kupévänner. I Sundsvall bäddade vi för natten och sov sedan gott tills nästa morgon.

Dag 2 – Kiruna-Nikkaluokta-Kebnekaise

Efter en fin natts sömn på tåget rullade vi in i vackert väder på Kiruna station. Vi ordnade lite med packningen och åt en enkel frukost under tiden vi väntade på  bussen till Nikkaluokta som är bra tajmad med tågens ankomst. Bussresan mellan Kiruna och Nikkaluokta tar ungefär en timme. Boka biljett på Nikkaluoktaexpressen här >>>

Vandring till båten som ska ta oss över Láddjujávri
Vandring till båten som ska ta oss över Láddjujávri

Väl framme i Nikkaluokta börjar själva vandringen mot Kebnekaise. I början är leden bred och går genom gles björkskog för att sedan övergå i en stenig stig och emellanåt gå över spångar över våtmark. Från Nikkaluokta till Láddjujávri är det 6 km. I Láddjujávri kan man välja att fortsätta att vandra norr om sjön Ladtjojaure hela vägen fram till fjällstationen, eller som vi gjorde, ta en båt från Láddjujávri över Ladtjojaure. Vi valde detta alternativet då vi hört att båtfärden över sjön är otroligt vacker. Vandrar du med barn är båtfärd att rekommendera. Båtfärden tar 30 min och är 6 km lång. Boka biljett och se tidtabellen här >>>

Båtfärd över Láddjujávris turkosa glaciärvatten med Sinnicohkka och Duolbagorni i fonden.
Båtfärd över Láddjujávris turkosa glaciärvatten med Sinnicohkka och Duolbagorni i fonden.
Båtfärd över Láddjujávris turkosa glaciärvatten med Sinnicohkka och Duolbagorni i fonden.
Den västra, övre båthållplatsen.

Efter båtturen gick vi upp i fjällskogen där vi hittade en fin plast att laga lunch på innan vi fortsatte vandringen mot Kebnekaise fjällstation.

Utsikt mot väster och Láddjuvágg.
Utsikt mot väster och Láddjuvágg.
Undertecknad på Dag Hammarskjöldsleden påväg mot Kebnekaise fjällstation.
Undertecknad på Dag Hammarskjöldsleden påväg mot Kebnekaise fjällstation.
Snart framme vid fjällstationen, bara en par kilometer kvar att vandra.
Snart framme vid fjällstationen, bara några kilometer kvar att vandra.

Vi kom fram till fjällstationen 17:30 efter ha vandrat 15 km, med 336 h/m på 4 h. Detta var väl tajmat då vi reserverat ett bord på Elsas kök (fjällstationens restaurang) 17:30 för slippa laga mat och kunna ladda upp ordentligt inför toppförsöket. Oj vilken god mat det serverades! Restaurangen har en kvällsmeny och två sittningar. Innan maten serverades det ett hembakat och fortfarande varm bröd. Till huvudrätt bjöds det på reninnanlår med potatispuré och pumpakräm och till efterrätt en pannacotta med lokala bär. Vi fick sällskap av en äldre man vid vårt bord som berättade att han jobbat 40 år på LKAB och större delen av denna tid i gruvan under jord. Han var väldigt trevlig och delade med sig av spännande historier från gruvan. Det blev ett intressant samtal.

Base camp
Basecamp nära Kebnekaise fjällstation

Efter middagen letade vi upp en bra plats för vårt tält. Vi valde att vika av ner i dalen mot Láddjuvággi en bit efter fjällstationen där vi hittade vi en jämn och avskild plats med en fin utsikt ner mot dalen bort mot Duolbagorni. När vi var klara med tältet, gick vi och hyrde stegjärn inför toppbestigningen. Behöver man stegjärn för att gå upp på Kebnekaises sydtopp? Det vet man aldrig. Det funkar oftast att bara gå upp i kängor men det händer då och då att det är blankis de sista hundra meterna upp till toppen beroende på avsmältning och temperatur. Har man inte stegjärn med sig så är det inte säkert man kommer upp på toppen. Stegjärn är en billig försäkring som garantera att man kommer upp på ett säkert sätt oavsett underlag. Stegjärn finns att hyra på fjällstationen och behöver inte förbokas.

När vi kom tillbaka till tältet förberedde vi vår utrustning inför toppbestigningen så att allt skulle vara klart på morgonen. Sedan var det in i sovsäcken för att få så mycket sömn som möjligt.

Dag 3 – Kebnekaise bestigning

Vi åt en snabb stabil frukost vid 07:30. Därefter packade vi ner utrustningen vi förberett kvällen innan i den lilla toppturssäcken ivriga att komma iväg. Väderutsikterna var de bästa tänkbara, blå himmel, sol, 15° och ingen vind. Hur ofta händer detta på Kebnekaise!?

Höjd, distans och tid mellan baslägret Kebnekaise sydtoppen och Kebnekaise fjällstation
Höjd, distans och tid mellan baslägret Kebnekaise sydtoppen och Kebnekaise fjällstation
Västra leden från Kebnekaise fjällstation till Kebnekaise Sydtoppen
Västra leden från Kebnekaise fjällstation till Kebnekaise Sydtoppen

I den lätta 25 liters ryggsäcken bar vi med oss det vi behövde för bestigningen och om något oväntat eventuellt skulle hända tex. ett väderomslag eller en skada. Vi packade behållare för totalt 4,5 liter vatten, varsin vattenflaska på ca 0,7 liter samt mjuka hopvikbara lättviktsflaskor på ca 3 liter. De mjuka behållarna fyllde vi på i Kittelbäcken som är den sista möjligheten till att fylla på vatten innan toppen. Räkna med minst med 2 liter per person att ta med från Kittelbäcken. Våra väderutsikterna såg fantastiska ut med vädret kan växla fort så packa alltid med förstärkningskläder. Vi packade extra strumpor, fleecejacka, T-shirt (alltid skönt att kunna ta på sig en torr tröja på hemvägen) samt skaljacka. Matsäcken bestod av två frystorkade måltider, trailmix, choklad, energibars, Dextrosol och Resorb. I packningen fanns också stormkök, tändstål, bestick, kniv, första förband, vindsäck, räddningsfilt, stegjärn, kikare, kamera, karta och kompass. 

Västra leden
Västra leden

Vi startade med morgonsolen i ryggen 650 m.ö.h och det blev snart ganska varmt i stigningen upp mot Kitteldalen.

Bron över Kittelbäcken och den sista möjligheten att fylla på vattenflaskorna.
Bron över Kittelbäcken och den sista möjligheten att fylla på vattenflaskorna.

Klockan visade att vi vandrat 5km på 1h 45min när vi fyllde på vattenflaskorna i Kittelbäcken 1150 m.ö.h. Här finns sista möjligheten till att fylla på vatten. Passa på att dricka och fylla på flaskorna innan ni fortsätter. Vandringen fortsatte sedan in i Kitteldalen med brant stigning i blockterräng upp på Vierramvárre. Första biten av denna sträcka går på den stentrappa som nepalesisk sherpas byggde sommaren 2016 på det som förut var Kebnekaises mest olycksdrabbade stäcka.

Väl upp på Vierramvárre 1700 m.ö.h blev det betydligt svalare och väldigt tyst. Vi pausade en stund för att fylla på med energi och studera Kebnekaise på andra sidan Kaffedalen. I kikaren kunde vi se vandrare på väg upp till gamla toppstugan. Sedan bar det brant utför och ner i Kaffedalen som ligger på 1500 m.ö.h. innan man når Kebnekaise och kan börja den faktiska bestigningen av berget. Det är riktigt brant den första biten innan man viker av öster och skråar upp på berget till den gamla toppstugan. Vid den gamla toppstugan pausade vi en stund för att samla oss inför den sista biten upp till toppen. Väl uppe vid snögränsen stannade vi för att sätta på oss stegjärnen och vi lämnade ryggsäcken vid en sten. Snön var ganska isig och moddig men det gick bra att gå upp den sista biten till toppen. Klockan 14:00 efter 6,5h vandring stod vi på toppen av Kebnekaises sydtopp med strålande väder och en magnifik utsikt!

Sista biten upp till sydtoppen
Sista biten upp till sydtoppen
Utsikt från sydtoppen mot nordtoppen
Utsikt från sydtoppen mot nordtoppen

Vi stannade en stund på toppen och sög in den magnifika utsikten över de kringliggande bergsmassiven och glaciärerna. Vi hade gått på och inte stannat för att äta lunch utan bara ätit trail mix, choklad och bars. Nu var klockan 15.00 på eftermiddagen och vi behövde verkligen fylla på depåerna innan vi började vandringen tillbaka. En bit nedanför gamla toppstugan hittade vi ett fint stort platt stenblock som passade perfekt för att sätta upp köket och laga en varm lunch, slänga av oss kängorna och ta det lugnt en stund. Skönt!

På väg ner från Vierramvárre tillbaka mot Kebnekaise fjällstation efter en lunch i solen på Kebnekaises sydsida.
På väg ner från Vierramvárre tillbaka mot Kebnekaise fjällstation efter en lunch i solen på Kebnekaises sydsida.

Den branta vandringen tillbaka ner i Kaffedalen är tuff för knäna och det gäller att titta var man sätter fötterna då det är lätt att tappa fotfästet. Väl nere i Kaffedalen är det dags att bestiga Vierramvárre för andra gången samma dag för att sedan komma ner i Kitteldalen igen, sherpastrappan, över bron och vidare ner mot fjällstationen.

Sherpastrappan i Kitteldalen
Sherpastrappan i Kitteldalen

De sista kilometrarna kändes dryga, det värkte i knäna som tagit stryk på nervägen och man ville bara komma fram. Väl tillbaka på fjällstationen firade vi med varsin dryck från baren. En lokal öl, äppelmust och en 200g påse dillchips. Dadom! Total tid för vår bestigning blev 11h, varav 7h i rörelse, tempot blev ca 20 minuter per kilometer, total distans 21,3 km och 1831 höjdmeter. Väl tillbaka i tältet somnade omgående, nöjda med dagens bedrift.

Vår base camp nära Kebnekaise fjällstation
Vår basecamp nära Kebnekaise fjällstation

Dag 4 – Kebnekaise fjällstation och omgivningarna

Vi vaknade med en tillfredsställande trötthet. Den typen av trötthet som infinner sig när man presterat något bra. Det blev en stabil frukost med gröt, macka med mjukost, kaffe och varm choklad. Efter frukosten köpte vi ett dagpass på fjällstationen så att vi kunde nyttja servicehuset. Vi diskade och hade materialvård och det blev också en lång dusch och ett klädbyte. Tyvärr var bastun stängd på grund av pandemin.

Elsas bro
Elsas bro

När vi var klara packade vi dagturssäcken med kök och mat och gick på en vandring i omgivningarna kring fjällstationen. Vi vandrade ner till Láddjuvággi och över Elsas bro och gick österut en bit där vi hittade en fin plats att laga lunch på. Det låg stora kvadratiska klippblock och flata stenar att använda som bord och att sitta på. Vi lagade pasta med pesto och Fuego som är en av våra utefavoriter. Det är bara att koka valfri pasta och ringla på pesto och toppa med skivad Fuego. Enkelt och grymt gott!

Lunch
Lunch

Efter lunchen gick vi västerut i dalen längst Láddjuvággi som bitvis slingrade sig djupt ner i berget och med vattenfall och forsar med jämna mellanrum. Utsikten mot Tolpagorni och Kitteldalen var magisk.

På eftermiddagen tog vi det lugnt, spelade vändtia och läste. Maten på Elsas Kök var så bra att vi bokade bord igen och till middag serverades det nybakat bröd och smör som förrätt och till varmrätt serverades en Sovasgryta, på ren, älg, videlrökt sidfläsk och kantareller med en potatispuré och rårörda lingon som tillbehör. Detta rundades av med chokladtryffel, hallon och mandel. När vi senare på kvällen skulle gå tillbaka till tältet låg dimman tjock och sikten var endast några par meter och det tog sin lilla stund att hitta tältet.

Dag 5 – Kebnekaise till Darfalvággi

Det regnade under natten och det småregnade fortfarande på morgonen när vi vaknade. Vi tog det lugnt i tältet då väderappen visade att det skulle bli en lucka i regnet. När det blev uppehåll packade vi ihop tältet, övrig utrustning och gick upp till fjällstationen och där laddade vi telefonerna och fixade med packningen inför dagens vandring till Darfalvággi.

Vandring i Tarfaladalen
Vandring i Tarfaladalen

Vi vandrade i lätt regn bort till bron över Darfáljohka där vi vek av norrut upp i Darfálvággi och gick sedan ca 3 km upp i dalen tills vi kom fram till den första av två hängbroar över älven. Vi gick över den södra hängbron och fortsatte några hundra meter på den västra sidan av älven där vi hittade en fin lägerplats. Det var lätt dimma och småregn när vi satte upp tältet. Fördelen att ha med sig ett större tält är att man kan breda ut sig i tältet, packa upp utrustningen och förbereda maten. Vi lagade mat i tältets absid. En enklare måltid på varma koppen, bröd med mjukost, varm choklad och kaffe. Dimman var kompakt i dalen och vi stannade i tältet, spelade vändtia, bluffstopp och läste i våra böcker.

Dag 6 – Dagstur till Svarta sjön

Det regnade under natten men när vi vaknade på morgonen var det uppehåll. En dimma låg i dalen och vattnet brusade utanför i bäcken.

Vandringen till Svarta sjön (karta)
Karta: Vandringen till Svarta sjön
Dricksvatten utanför tältet
Dricksvatten utanför tältet

Vi åt en stabil grötfrukost och förberedde oss för vår fjällvandrings andra mål att besöka Tarfala forskningsstaion, gå på glaciär och vandra upp till Svarta Sjön. Efter frukosten packade vi dagturssäcken, med energi, dagens lunchmat, köket, kameran och kikaren. Det var lätt dimma, fuktigt i luften och en behaglig temperatur när vi gick upp Tarfaladalen mot Svarta Sjön.

Vandring i dalen mot Tarfala forskningstation
Vandring i dalen mot Tarfala forskningstation

Tarfala forskningsstation drivs av Stockholms universitet och är belägen i Tarfaladalen, på östra sidan av Kebnekaise på 1135 m ö h. Forskningsstationen består av ett antal hus, baracker och bodar som är väl förankrade i marken med stålvajrar för att inte blåsa bort. Tarfaladalen har det svenska byvindsrekordet och den 20 december 1992 registrerades hela 81 m/s vid forskningsstationen. Dagen innan i tältet lyssnade vi på Gunhild “Ninis” Rosqvists sommarprat i P1. Hon var i 16 år föreståndare för Tarfala forskningsstation och pratade om klimatförändringarna och hur de påverkar glaciärerna som håller på att försvinna (lyssna här).

Tarfala forskningsstation
Tarfala forskningsstation

Vi gick sedan vidare upp till STF Tarfala fjällstuga där vi gick in och pausade någon timma med kaffe och varm choklad. Vi passad på att prata med stugvärden om bästa vägen upp till Svarta sjön som var dagens verkliga mål.

Tarfalasjön med utsikt mot söder och Tarfalastugan som syns som små svarta prickar i slutet på sjön.
Tarfalasjön med utsikt mot söder och Tarfalastugan som syns som små svarta prickar i slutet på sjön.

Vi följde strandlinjen på Tarfalasjön eller Darfáljávri, rundade sjön på norra sidan och följde strandlinjen mot väster till vi kom fram till Kebnepakteglaciären. Glaciären är väldigt sprickig på grund av att den går i en kurva ner mot Darfáljávri. Vi skulle enligt instruktionerna följa bergskammen på norra sidan av sjön och försökte detta men sikten var dålig, det var fuktigt, halt och väldigt brant. Vi bedömde att den vägen vara farligare än att gå på Kebnepakteglaciären förbi det brantaste partierna. Här måste man själv göra en riskbedömning. Om man väljer att gå på en glaciär måste man vara medveten om de risker som finns med glaciärsprickor, smältvattenbrunnar och snötäcken som kan brista. Läs mer på Fjällsäkerhetsrådet.

Kebnepakteglaciären som skruvar sig ner i Tarfalasjön.
Kebnepakteglaciären som skruvar sig ner i Tarfalasjön.

Vi tog oss ganska snabbt uppför glaciären och tog oss vidare upp på bergskammen som var relativt svår-vandrad och det tog en stund att ta sig upp men efter det kom vi ganska snart fram till Svarta sjön eller Gaskkasjárv som är den högs belägna namngivna sjön i Sverige, 1448 meter över havet. Det var helt stilla och tyst när vi kom upp till sjön som låg svart och spegelblank. Molnslöjor rörde sig sakta kring de kringliggande bergen. Vi satte upp köket på en klippa och lagade en varm lunch. Vi åt ganska snabbt då sikten minskade drastiskt och rätt som det var såg vi inte sjön längre utan satt och åt i ett moln. Med tanke på hur brant och halt det var på vägen upp kände vi att det var dags att vända hemåt till tältet.

Kebnepakteglaciären
Vid Svarta sjön
Vid Svarta sjön

När vi kom ner i dalen hade vädret klarna upp och det blev en fin, stilla och mild kväll. Vi vandrade i lugnt tempo söderut och såg renar som betade på fjället. Vi mötte en ensam vandrare på hemvägen, en tjej med en stor schäferhund.

Renar
Renar på fjället

Tillbaka vid tältet hade vi fått ihop 20 km vandring och 800 höjdmeter. Till middag lagade vi en soppa och förberedde packningen för vandringen mot Nikkaluokta. När vi borstat tänderna och skulle gå och lägga oss ropade någon på oss. Det var den ensamma tjejen med schäferhunden som vi mött några timmar tidigare som behövde hjälp. Hunden hade skadat sina tassar broarna på vägen upp genom dalen. Broarna är gjorda i vass perforerad metall för att man inte ska halka och hunden kunde inte själv ta sig över sista bron i närheten av vårt tält. Hunden vägde 40 kilo och var inte helt lätt att bära upp och ner för brotrapporna och över bron, men den var lugn och verkade nöjd med att få hjälp.

Dag 7 Darfalvággi till Kiruna

Till frukost blev det en torr fralla som hängt med några dagar. Den hottades upp med mjukost och beef jerky och blev riktigt bra. När vi fält tältet och packat ihop utrustningen var klockan 08:30 och vi började vandringen mot Nikkaluokta. Vädret var behagligt och vandringen gick ganska fort. Vi tog båten även tillbaka och passade på att prata med kaptenen. När vi kom fram till Nikkaluokta åt vi en Souvasburgare på ren och älg som serverades med en lingon coleslaw och kantareller och till efterrätt blev det en stor frasig våffla med hjortronsylt. Grymt gott! Sedan åkte vi bussen tillbaka till Kiruna och tågen rullade in på Kiruna station 18:30. Nu hade vi en egen sovkupé och började med att ta en dusch för att sedan ligga i kupén och titta på film.

Tåget hem till Stockholm
Tåget hem till Stockholm

Dag 8 Stockholm

Nattåget rullade in på Stockholms central och vi tog en taxi hem. Det var vackert augustiväder och det var bara att slänga ut all utrustning på altanen, ta tag i materialvården och planera nya äventyr!

På Stockholms central
Materialvård

Hoppas detta inlägg inspirerade! (och glöm inte bli medlem i Svenska Turistföreningen (STF) som ser till att vi kan njuta av naturen på ett bra sätt).

OCRWC – VM i hinderbanelöpning!

10221404775_2a020aab35_z
Blue Mountain Village. Photo by: Jeff S. PhotoArt at HDCanvas.ca
Nu är det mindre än en vecka kvar till starten på OCRWC, Obstacle Cource Racing World Championship 2017 i Blue Mountain, Ontario Kanada. OCR, eller som det hette när jag var liten hinderbana. Det har funnits ganska få möjligheter att träna och springa hinderbana utanför det militära fram tills för några år sedan då både antal OCR lopp och träningsanläggningar poppat upp som svampar i skogen. Själv minns jag första gången jag prövade stridshinderbanan på Ränneslätt. Jag var 10 år gammal och familjen hade åkt de 6 milen till Eksjö garnisons övningsfält för att jag skulle kunna testa hinderbanan.

Här är några bilder från i våras. Till vänster springande med en stock på axlarna under Ultimate OCR och till höger precis kvalat in till VM under Toughest i Stockholm/Lida.

MEB_OCR

Fotografi av: Ultimate OCR och Toughest

 

OCR

OCRVM som börjar på fredag nästa vecka är det fjärde i ordningen i denna snabbväxande sport. Det sägs vara en av världens snabbast växande sporter. Jag hittar ingen officiell statistik på det men helt klart har antalet lopp och deltagare ökat enormt mycket de senaste åren. Själv tycker jag OCR är den ultimata kombinationen kondition, smidighet och funktionell styrka. Enkel i sin grundidé och stor i upplevelsen. Terränglöpning i härlig natur, utmanade hinder och bra människor!

Skog

Detta blir mitt första VM och jag springer 15km loppet på lördag 14/10 med starttid 12:15 lokal kanadensisk tid, vilket blir 18:15 svensk tid. Perfekt tid för lördagsmys med hinderbanelöpning! Surfa in på OCRWCs facebooksida och följ livesändningarna eller titta på deras instagramkonto.

De tre föregående åren har det sett ut såhär med deltagandet.

2014 var det 573 deltagare, 154 kvinnor och 419 herrar. Av dessa var det 17 svenska atleter. 251 tävlande klarade banan utan straff, 21 av de 154 kvinnorna och 230 av de 419 herrarna. Platsen för VM var King’s Domain, Ohio, USA,

2015 var det 1359 som gick över mållinjen på 15km banan. 742 gjorde det utan tidsstraff. Av de som startade var det 395 damer och 964 herrar.  Platsen för VM var King’s Domain, Ohio, USA.

2016 flyttade VM till Blue Mountain, Ontario, Kanada och antal deltagare var 2144. 1482 herrar och 662 damer kom över mållinjen. Av de som kom i mål gjorde 1244 detta utan straff. Jag hittar ingen siffra på hur många svenska atleter som startade förra året men skulle jag gissa var det säkert 50+. Någon som vet?

2017 går VM åter igen i Blue Mountain, Ontario Kanada, en skidort två timmar väster om Toronto.

Världsmästare på standardbanan (ca 15 km och ca 60 hinder) 2014, 2015 och 2016 är multisportande britten Jonathan Albon och det ska bli intressant att se om han även i år åker hem med en guldmedalj runt halsen.

För mer information om OCRWC och möjlighet till att följa live-sändningarna på www.facebook.com/OCRWorldChampionships/

Vill du veta mer om OCR, träning etc. surfa in på Andreas Tjärnbergs superkroppen.nu eller lyssna på den eminenta OCR Podden

Allt om terränglöpning finns på trailrunningsweden.se och letar du lopp att springa finns de flesta listade i löparkalendern,se

Systemet och miljön

Wind, en prisbelönt kortfilm om hur levande system påverkas av sin miljö och hur det måste ändras när miljön ändras. Arbetslivet (ett levande system) påverkas i högsta grad av sin miljö (samhällsstruktur, marknad, ekonomi, etc.) Detta är en utmaning för de flesta när vi nu lämnar industrialismens miljö till det uppkopplade samhällets miljö.

Mer animeringar av Robert Loebel hittar ni på http://www.robertloebel.com/

 

Vem äger bilden av dig?

compyManEfter att ha följt nyhetsrapporteringen veckan som gått efter terrorattacken på Drottninggatan är intrycket att de flesta skötte sig utmärkt, gjorde sitt jobb och handlade rådigt. Detta gäller både allmänhet, räddningstjänst, polis och press. Med det är också något allvarligt fel när bilder på en sargad 11-årings kropp delas och sprids på internet.

Vi har läst om det många gånger förr. Det finns människor som väljer att fotografera, sända live eller bara stå i vägen vid olyckshändelser och nu pratar vi inte om yrkesfotografer eller journalister. I många lägen har bilder hjälp till att avslöja brott och fått oss att förstå en händelse och då det verkligen funnits anledning till publicering av bilder som kan vara stötande. Bilden är ett fantastiskt redskap! Men det finns ett par aspekter som stör nu när alla blivit fotografer.

  • De som väljer att hävda sin rätt att fotografera eller filma olyckor och andra människor i svårigheter och tycker detta är viktigare än att släppa fram räddningstjänst till olycksplatsen eller sedan låta dem jobba ostört
  • De som tagit bilder och sedan känner att de måste dela dem för att tillfredsställa sitt eget behov av snabbt socker (likes, spridning och snabb bekräftelse) utan att tänka dig för. Det är inte troligt att de skulle vilja se sin egen sargade kropp spridas på internet eller att någon står och filmar dem när de får första hjälpen av sjukvårdspersonal i en dikeskant. Vem ger dem rätten till detta? Nu har ingen i min familj som tur är nåtts av bilderna på 11-åringen som dödades i terrorattacken på Drottninggatan och det är jag tacksam för. Men jag lider med familjens fruktansvärda dubbla öde.

Detta leder till ett antal frågor. Vem äger bilden av en annan människa och var går den moraliska gränsen för att lämna ut människor som befinner sig i en svår situation? I tidningar och teve finns det professionella bedömare ifall något bör publiceras eller inte. Men vilka krav bör vi ställa på allmänheten och vilket ansvar har delningsplattformarna?

Tittar man på vad som gäller för fotografering på allmän plats så finns det närmast ohämmat skydd för fotografen och dennes bilder men inget skydd för den fotograferade. Man får fotografera människor oavsett om det är kränkande eller inte för denne och man behöver inget tillstånd. Det är i princip bara skyddsobjekt som är skyddade mot fotografering. Fotosidan.se har en bra sammanställning vad som gäller för fotografer. Bilderna som fotografen skapar skyddas givetvis av upphovsrätten och det är bara i reklamsammanhang man behöver den fotograferade personens tillstånd att få använda bilden.

Men det är kanske dags att se över detta om det inte blir skärpning i ledet!

  • Polis och räddningstjänst bör ha rätt att komma fram till olycksplatsen utan att bli hindrade av människor som vill sända live, ta bilder till sitt Instagram eller tjäna ett par tusenlappar genom försäljning.
  • Räddningstjänst måste kunna jobba ostört på platsen.
  • Människor som blir drabbade av olycka eller brott borde ha rätten att behålla bilden av sig själv och inte lämnas ut i sociala medier eller tidningar för den delen utan sitt medgivande.
  • Likaså bör vi vara skyldiga att hjälpa till eller ingripa när vi blir vittne till brott eller olycka (ibland kan det vara att använda kameran).

Vi kan också fundera över upphovsrätten som idag skyddar bilden fotografen tar. Läser man om den på Wikipedia står det ” Upphovsrätt bygger på idén att den person som har skapat ett verk av en viss verkshöjd också ska ha ensamrätt att bestämma hur detta verk får användas.” är inte det exakt var en människa är, ett unikt verk skapat av andra människor.

Glad Påsk på er!

From Stockholm to Sydney – exploring the City Index

I recently made a trip from Stockholm to Sydney. Sydney is really an iconic city, so beautiful and full of nice people! My hometown Stockholm and Sydney are located 15584 kilometers away from each other – roughly a 24 hour flight – and both cities are measured in the Ericsson City Index 2016. The City Index consists of a report and an interactive tool to compare and explore cities. So let’s have a look at how two of the world’s most beautiful cities do index-wise.

At first look, Stockholm is ranked number 1 and Sydney ranked in the middle of the index at place 20. How come? What are the major differences?

First of all, let me explain shortly how we have built the index. What we measure is Information and Communication Technologies (ICT) maturity and Triple Bottom Line (TBL) development in the city. ICT maturity and TBL development are both divided into three dimensions. The TBL dimensions – social, economic, and environmental – reflect the three dimensions of sustainable development. ICT maturity is broken down into ICT infrastructure, ICT affordability, and ICT usage.  These three dimensions capture the complexity of the connected society: a well-developed infrastructure, a competitive market that offers affordable prices to citizens and businesses, and sufficient know-how to invent, adopt, and adapt new ICT solutions.

index_img-600x206

As number 20 in the Networked Society City Index, Sydney is somewhat below what would be expected considering the size of its economy. Overall, Sydney performs better in the ICT maturity dimensions than in the TBL dimensions. The city has the second-best mobile broadband quality of all the index cities, but fixed broadband is lacking in quality compared with other similar cities. On the TBL side, Sydney performs best in the economic dimension. It has a competitive economy with a large number of business start-ups per capita.

Stockholm’s top ranking comes down to performing exceptionally well in all dimensions of both ICT maturity and in the TBL part of the index. Stockholm also scores well when it comes to ICT affordability and ICT infrastructure. This is reflected in the city’s ICT usage, which is among the highest in the index. Stockholm is also ranked first in the economic and environmental dimensions of the TBL.

You can explore these cities and 38 more and a number of parameters in our interactive tool.

Explore the Index at:

A new kind of shopping trip – how the virtual and real are blending

ipr_9-tif_3-446x300

In my last post over the holiday season, I examined the increased usage of convenient and fast digital services and consumption experiences, and how that somewhat paradoxically also drives more analog – and often passionate – experience of crafting things physically, which is encouraged and reinforced by online communities for nearly any topic you can imagine.

But this dichotomy will not last. As we interact with more and more things and spaces around us, the digital and physical will merge, and this will, in the end, eliminate our thinking in terms of digital and physical, virtual and real.

These worlds are already blending in our experience of shopping, and retailers are looking hard for the best ingredients to perfect this recipe.

One interesting blend of digital and physical shopping is what Rebecca Minkoff the fashion brand does in their flagship stores in New York and Los Angeles. They try to bring the best of the digital into the store experience. You can browse collections, discover products, and select the size of items that are sent to the fitting room for trying on. In the fitting room, you can adjust the lighting to simulate different situations. Should it be nightclub light or full sunlight? The RFID tags on every item in the store makes them pop up in the magic mirror with suggestions for accessories.

Read more about his at the Networked Society blog >>>

How digital is driving DIY this holiday season

Digital development drives “craft consumption” and DIY (Do It Yourself), especially when we have a deep interest and when it has to do with people we love.

Källa: How digital is driving DIY this holiday season

On Singles Day, China – and the world – shops till it drops

dsc_0360_3-533x300

Yesterday was November 11th, for many an ordinary day in an ordinary week. For example, a couple of days ago I ordered a pair of new headphones from a Swedish online store. Certainly not a purchase I make every day, but an ordinary one all the same.

But yesterday, I received an ad from the same company – 25 percent off everything in the store 11/11 because it’s “Singles Day.” Singles Day is China’s – and in fact, the world’s – largest online shopping event (apparently now also present in Sweden). And in that sense, it was very much NOT an ordinary day.

This major Chinese shopping day is now “beating” the big U.S. shopping days we hear about all the time – Black Friday (this year November 27th, always the day after the United States’ Thanksgiving Day) and Cyber Monday (November 30th, the Monday after Thanksgiving Day). Last year Singles Day generated $9.34 billion online sales in a single day, compared to Cyber Monday’s and Black Friday’s combined sales of $4.15 billion.

stats-600x100

These massive November shopping events also mark the start of the shopping season that culminates in the celebration of Christmas, Hanukkah and other end-of-year cultural celebrations worldwide. Check out the rest of the post at the Networked Society blog >>

Platforms in the Networked Society – economics and scale

servers-450x300

oday most business offerings consist of a product or service that a company creates and then delivers to customers. This is the traditional way – produce and deliver. The platform model is fundamentally different, serving as the technological base upon which customers, developers, businesses and their partners can build added value through increased participation.

Wherever a platform emerges as a business-critical infrastructure for a wide range of other businesses, it not only reduces transaction costs for various business and peer-to-peer functions to nearly zero but becomes an economic force with a logic of its own. Alex Taub from the payments network Dwolla put it like this in our Digital Disruptors report: “We already have companies building on top of us. Alliance Data Systems did it just yesterday [with the launch of Dwolla Credit]. They launched a credit card on top of our network. They’re a billion dollar company. The more people that depend on us, the more people are in the network and the stronger the network effect gets. That makes it a fundamental market.”

The logic of a platform business is to create technology that can serve as a basis for other services and products. The more businesses that are built on the platform, the more people use the platform and the more the platform becomes a complete market ecosystem. Check out the rest of the post at the Networked Society blog >>

Blog at WordPress.com.

Up ↑