Mikael Eriksson Björling

Efter att ha följt nyhetsrapporteringen veckan som gått efter terrorattacken på Drottninggatan är intrycket att de flesta skötte sig utmärkt, gjorde sitt jobb och handlade rådigt. Detta gäller både allmänhet, räddningstjänst, polis och press. Med det är också något allvarligt fel när bilder på en sargad 11-årings kropp delas och sprids på internet.

Vi har läst om det många gånger förr. Det finns människor som väljer att fotografera, sända live eller bara stå i vägen vid olyckshändelser och nu pratar vi inte om yrkesfotografer eller journalister. I många lägen har bilder hjälp till att avslöja brott och fått oss att förstå en händelse och då det verkligen funnits anledning till publicering av bilder som kan vara stötande. Bilden är ett fantastiskt redskap! Men det finns ett par aspekter som stör nu när alla blivit fotografer.

• De som väljer att hävda sin rätt att fotografera eller filma olyckor och andra människor i svårigheter och tycker detta är viktigare än att släppa fram räddningstjänst till olycksplatsen eller sedan låta dem jobba ostört
• De som tagit bilder och sedan känner att de måste dela dem för att tillfredsställa sitt eget behov av snabbt socker (likes, spridning och snabb bekräftelse) utan att tänka dig för. Det är inte troligt att de skulle vilja se sin egen sargade kropp spridas på internet eller att någon står och filmar dem när de får första hjälpen av sjukvårdspersonal i en dikeskant. Vem ger dem rätten till detta? Nu har ingen i min familj som tur är nåtts av bilderna på 11-åringen som dödades i terrorattacken på Drottninggatan och det är jag tacksam för. Men jag lider med familjens fruktansvärda dubbla öde.

Detta leder till ett antal frågor. Vem äger bilden av en annan människa och var går den moraliska gränsen för att lämna ut människor som befinner sig i en svår situation? I tidningar och teve finns det professionella bedömare ifall något bör publiceras eller inte. Men vilka krav bör vi ställa på allmänheten och vilket ansvar har delningsplattformarna?

Tittar man på vad som gäller för fotografering på allmän plats så finns det närmast ohämmat skydd för fotografen och dennes bilder men inget skydd för den fotograferade. Man får fotografera människor oavsett om det är kränkande eller inte för denne och man behöver inget tillstånd. Det är i princip bara skyddsobjekt som är skyddade mot fotografering. Fotosidan.se har en bra sammanställning vad som gäller för fotografer. Bilderna som fotografen skapar skyddas givetvis av upphovsrätten och det är bara i reklamsammanhang man behöver den fotograferade personens tillstånd att få använda bilden.

Men det är kanske dags att se över detta om det inte blir skärpning i ledet!

• Polis och räddningstjänst bör ha rätt att komma fram till olycksplatsen utan att bli hindrade av människor som vill sända live, ta bilder till sitt Instagram eller tjäna ett par tusenlappar genom försäljning.
• Räddningstjänst måste kunna jobba ostört på platsen.
• Människor som blir drabbade av olycka eller brott borde ha rätten att behålla bilden av sig själv och inte lämnas ut i sociala medier eller tidningar för den delen utan sitt medgivande.
• Likaså bör vi vara skyldiga att hjälpa till eller ingripa när vi blir vittne till brott eller olycka (ibland kan det vara att använda kameran).

Vi kan också fundera över upphovsrätten som idag skyddar bilden fotografen tar. Läser man om den på Wikipedia står det ” Upphovsrätt bygger på idén att den person som har skapat ett verk av en viss verkshöjd också ska ha ensamrätt att bestämma hur detta verk får användas.” är inte det exakt var en människa är, ett unikt verk skapat av andra människor.

Glad Påsk på er!