Mikael Eriksson Björling

“Nästa år gör vi Kebnekaise”, hörde jag ett av barnen säga med självklarhet när vi vandrade i Jämtlandsfjällen. Härligt, tänkte jag! Perfekt när barnen kommit i den åldern att de vill hitta på äventyr som man själv gärna vill göra och det är bara att passa på och uppmuntra. Hur gick det då? Vi tänkte dela med oss av vår upplevelse, hur vi planerade och genomförde bestigningen av Kebnekaise samt en vandring till Tarfala forskningsstation och Svarta sjön.

“Nästa år gör vi Kebnekaise”

Vi gillar planeringsfasen nästan lika mycket som genomförandet. Att sitta med kartor, läsa på om olika vandringsleder och göra packlistor började vi med nästan ett år innan vandringen. Sedan följde en del inköp av utrustning som testades i fält, vi provlagade måltider och gjorde turer på hemmaplan.

Att fjällvandra med barn är ett fantastiskt sätt att umgås samtidigt som det finns en massa möjligheter att lära dem nyttiga saker i praktiken, som att läsa kartan, navigera med kompass, ha koll på distans, ekvidistans, terräng, tid och väder. Att göra upp eld, laga mat på stormkök, resa tält och förbereda för natten.

Att bestiga Kebnekaise är ingen söndagspromenad, utan en mäktig ansträngning som förutsätter god form, tålamod och stor vilja. Det handlar om tuff vandring i svår terräng under lång tid. Klarar barn detta? Absolut, men de måste vara motiverade och själva vilja detta för det kommer inte gå att peppa dem uppför berget om de inte själva vill. Vi bestämde oss för att gå den västra leden som är ca 19 km lång fram och tillbaka från Kebnekaise fjällstation och tar mellan 10-16 timmar att genomföra beroende på tempo och antal pauser. Det finns också östra leden som är kortare, går över Björlings glaciär och innehåller vissa klättermoment (Via Ferrata). Den leden är svårare att genomföra på ett säkert sätt med barn.

För oss var det viktigt att vara väl förberedda och kunna ha det skönt på vandringen. Vi unnade oss varsin bok, en kortlek och lite extra godsaker, bra utrustning och gott om tid. Stress är inget som gör sig på en fjällvandring så tänk på att planerar in några extra dagar för att kunna vänta in ett väderfönster för ett toppförsök, hinna med andra dagsvandringar i omgivningen, eller bara ta en mellandag. Vi planerade så att det fanns tre möjliga dagar för toppförsök. Nu hade vi tur och kunde genomföra bestigningen första dagen.

Packningen

Vår packlista för en veckas resa/vandring till Kebnekaise med två tågnätter och fem tältnätter såg ut såhär (all personlig utrustning så som kläder etc. är per person). Det går givetvis packa lättare än vad vi gjorde, viktigast är att du är säker på att du klarar av att bära vikten under längre tid annars blir det svårt att njuta. Min 72 liters ryggsäck vägde 28 kg och den lilla 30 liters ryggsäcken 9 kg.

---

Dag 1 – Nattåg Stockholm-Kiruna

Vi lämnade Stockholms central 17:06 en vacker augustikväll med Vy nattåg med destination Kiruna. Det är alltid en speciell känsla att åka nattåg och vi hade turen att hamna i en kupé med väldigt trevligt sällskap. Sällskapet var ett par i medelåldern som skulle vandra från Abisko till Nikkaluokta och det var hunden Nansen och hans husse som var påväg hem till Lofoten efter en sommar i Skåne. Efter en gemensam middag i restaurangvagnen, satt vi i kupén och läste, studerade kartor och utbytte tips med våra nyfunna kupévänner. I Sundsvall bäddade vi för natten och sov sedan gott tills nästa morgon.

Dag 2 – Kiruna-Nikkaluokta-Kebnekaise

Efter en fin natts sömn på tåget rullade vi in i vackert väder på Kiruna station. Vi ordnade lite med packningen och åt en enkel frukost under tiden vi väntade på  bussen till Nikkaluokta som är bra tajmad med tågens ankomst. Bussresan mellan Kiruna och Nikkaluokta tar ungefär en timme. Boka biljett på Nikkaluoktaexpressen här >>>

Väl framme i Nikkaluokta börjar själva vandringen mot Kebnekaise. I början är leden bred och går genom gles björkskog för att sedan övergå i en stenig stig och emellanåt gå över spångar över våtmark. Från Nikkaluokta till Láddjujávri är det 6 km. I Láddjujávri kan man välja att fortsätta att vandra norr om sjön Ladtjojaure hela vägen fram till fjällstationen, eller som vi gjorde, ta en båt från Láddjujávri över Ladtjojaure. Vi valde detta alternativet då vi hört att båtfärden över sjön är otroligt vacker. Vandrar du med barn är båtfärd att rekommendera. Båtfärden tar 30 min och är 6 km lång. Boka biljett och se tidtabellen här >>>

Efter båtturen gick vi upp i fjällskogen där vi hittade en fin plast att laga lunch på innan vi fortsatte vandringen mot Kebnekaise fjällstation.

Vi kom fram till fjällstationen 17:30 efter ha vandrat 15 km, med 336 h/m på 4 h. Detta var väl tajmat då vi reserverat ett bord på Elsas kök (fjällstationens restaurang) 17:30 för slippa laga mat och kunna ladda upp ordentligt inför toppförsöket. Oj vilken god mat det serverades! Restaurangen har en kvällsmeny och två sittningar. Innan maten serverades det ett hembakat och fortfarande varm bröd. Till huvudrätt bjöds det på reninnanlår med potatispuré och pumpakräm och till efterrätt en pannacotta med lokala bär. Vi fick sällskap av en äldre man vid vårt bord som berättade att han jobbat 40 år på LKAB och större delen av denna tid i gruvan under jord. Han var väldigt trevlig och delade med sig av spännande historier från gruvan. Det blev ett intressant samtal.

Efter middagen letade vi upp en bra plats för vårt tält. Vi valde att vika av ner i dalen mot Láddjuvággi en bit efter fjällstationen där vi hittade vi en jämn och avskild plats med en fin utsikt ner mot dalen bort mot Duolbagorni. När vi var klara med tältet, gick vi och hyrde stegjärn inför toppbestigningen. Behöver man stegjärn för att gå upp på Kebnekaises sydtopp? Det vet man aldrig. Det funkar oftast att bara gå upp i kängor men det händer då och då att det är blankis de sista hundra meterna upp till toppen beroende på avsmältning och temperatur. Har man inte stegjärn med sig så är det inte säkert man kommer upp på toppen. Stegjärn är en billig försäkring som garantera att man kommer upp på ett säkert sätt oavsett underlag. Stegjärn finns att hyra på fjällstationen och behöver inte förbokas.

När vi kom tillbaka till tältet förberedde vi vår utrustning inför toppbestigningen så att allt skulle vara klart på morgonen. Sedan var det in i sovsäcken för att få så mycket sömn som möjligt.

Dag 3 – Kebnekaise bestigning

Vi åt en snabb stabil frukost vid 07:30. Därefter packade vi ner utrustningen vi förberett kvällen innan i den lilla toppturssäcken ivriga att komma iväg. Väderutsikterna var de bästa tänkbara, blå himmel, sol, 15° och ingen vind. Hur ofta händer detta på Kebnekaise!?

I den lätta 25 liters ryggsäcken bar vi med oss det vi behövde för bestigningen och om något oväntat eventuellt skulle hända tex. ett väderomslag eller en skada. Vi packade behållare för totalt 4,5 liter vatten, varsin vattenflaska på ca 0,7 liter samt mjuka hopvikbara lättviktsflaskor på ca 3 liter. De mjuka behållarna fyllde vi på i Kittelbäcken som är den sista möjligheten till att fylla på vatten innan toppen. Räkna med minst med 2 liter per person att ta med från Kittelbäcken. Våra väderutsikterna såg fantastiska ut med vädret kan växla fort så packa alltid med förstärkningskläder. Vi packade extra strumpor, fleecejacka, T-shirt (alltid skönt att kunna ta på sig en torr tröja på hemvägen) samt skaljacka. Matsäcken bestod av två frystorkade måltider, trailmix, choklad, energibars, Dextrosol och Resorb. I packningen fanns också stormkök, tändstål, bestick, kniv, första förband, vindsäck, räddningsfilt, stegjärn, kikare, kamera, karta och kompass. 

Vi startade med morgonsolen i ryggen 650 m.ö.h och det blev snart ganska varmt i stigningen upp mot Kitteldalen.

Klockan visade att vi vandrat 5km på 1h 45min när vi fyllde på vattenflaskorna i Kittelbäcken 1150 m.ö.h. Här finns sista möjligheten till att fylla på vatten. Passa på att dricka och fylla på flaskorna innan ni fortsätter. Vandringen fortsatte sedan in i Kitteldalen med brant stigning i blockterräng upp på Vierramvárre. Första biten av denna sträcka går på den stentrappa som nepalesisk sherpas byggde sommaren 2016 på det som förut var Kebnekaises mest olycksdrabbade stäcka.

Väl upp på Vierramvárre 1700 m.ö.h blev det betydligt svalare och väldigt tyst. Vi pausade en stund för att fylla på med energi och studera Kebnekaise på andra sidan Kaffedalen. I kikaren kunde vi se vandrare på väg upp till gamla toppstugan. Sedan bar det brant utför och ner i Kaffedalen som ligger på 1500 m.ö.h. innan man når Kebnekaise och kan börja den faktiska bestigningen av berget. Det är riktigt brant den första biten innan man viker av öster och skråar upp på berget till den gamla toppstugan. Vid den gamla toppstugan pausade vi en stund för att samla oss inför den sista biten upp till toppen. Väl uppe vid snögränsen stannade vi för att sätta på oss stegjärnen och vi lämnade ryggsäcken vid en sten. Snön var ganska isig och moddig men det gick bra att gå upp den sista biten till toppen. Klockan 14:00 efter 6,5h vandring stod vi på toppen av Kebnekaises sydtopp med strålande väder och en magnifik utsikt!

Vi stannade en stund på toppen och sög in den magnifika utsikten över de kringliggande bergsmassiven och glaciärerna. Vi hade gått på och inte stannat för att äta lunch utan bara ätit trail mix, choklad och bars. Nu var klockan 15.00 på eftermiddagen och vi behövde verkligen fylla på depåerna innan vi började vandringen tillbaka. En bit nedanför gamla toppstugan hittade vi ett fint stort platt stenblock som passade perfekt för att sätta upp köket och laga en varm lunch, slänga av oss kängorna och ta det lugnt en stund. Skönt!

Den branta vandringen tillbaka ner i Kaffedalen är tuff för knäna och det gäller att titta var man sätter fötterna då det är lätt att tappa fotfästet. Väl nere i Kaffedalen är det dags att bestiga Vierramvárre för andra gången samma dag för att sedan komma ner i Kitteldalen igen, sherpastrappan, över bron och vidare ner mot fjällstationen.

De sista kilometrarna kändes dryga, det värkte i knäna som tagit stryk på nervägen och man ville bara komma fram. Väl tillbaka på fjällstationen firade vi med varsin dryck från baren. En lokal öl, äppelmust och en 200g påse dillchips. Dadom! Total tid för vår bestigning blev 11h, varav 7h i rörelse, tempot blev ca 20 minuter per kilometer, total distans 21,3 km och 1831 höjdmeter. Väl tillbaka i tältet somnade omgående, nöjda med dagens bedrift.

Dag 4 – Kebnekaise fjällstation och omgivningarna

Vi vaknade med en tillfredsställande trötthet. Den typen av trötthet som infinner sig när man presterat något bra. Det blev en stabil frukost med gröt, macka med mjukost, kaffe och varm choklad. Efter frukosten köpte vi ett dagpass på fjällstationen så att vi kunde nyttja servicehuset. Vi diskade och hade materialvård och det blev också en lång dusch och ett klädbyte. Tyvärr var bastun stängd på grund av pandemin.

När vi var klara packade vi dagturssäcken med kök och mat och gick på en vandring i omgivningarna kring fjällstationen. Vi vandrade ner till Láddjuvággi och över Elsas bro och gick österut en bit där vi hittade en fin plats att laga lunch på. Det låg stora kvadratiska klippblock och flata stenar att använda som bord och att sitta på. Vi lagade pasta med pesto och Fuego som är en av våra utefavoriter. Det är bara att koka valfri pasta och ringla på pesto och toppa med skivad Fuego. Enkelt och grymt gott!

Efter lunchen gick vi västerut i dalen längst Láddjuvággi som bitvis slingrade sig djupt ner i berget och med vattenfall och forsar med jämna mellanrum. Utsikten mot Tolpagorni och Kitteldalen var magisk.

På eftermiddagen tog vi det lugnt, spelade vändtia och läste. Maten på Elsas Kök var så bra att vi bokade bord igen och till middag serverades det nybakat bröd och smör som förrätt och till varmrätt serverades en Sovasgryta, på ren, älg, videlrökt sidfläsk och kantareller med en potatispuré och rårörda lingon som tillbehör. Detta rundades av med chokladtryffel, hallon och mandel. När vi senare på kvällen skulle gå tillbaka till tältet låg dimman tjock och sikten var endast några par meter och det tog sin lilla stund att hitta tältet.

Dag 5 – Kebnekaise till Darfalvággi

Det regnade under natten och det småregnade fortfarande på morgonen när vi vaknade. Vi tog det lugnt i tältet då väderappen visade att det skulle bli en lucka i regnet. När det blev uppehåll packade vi ihop tältet, övrig utrustning och gick upp till fjällstationen och där laddade vi telefonerna och fixade med packningen inför dagens vandring till Darfalvággi.

Vi vandrade i lätt regn bort till bron över Darfáljohka där vi vek av norrut upp i Darfálvággi och gick sedan ca 3 km upp i dalen tills vi kom fram till den första av två hängbroar över älven. Vi gick över den södra hängbron och fortsatte några hundra meter på den västra sidan av älven där vi hittade en fin lägerplats. Det var lätt dimma och småregn när vi satte upp tältet. Fördelen att ha med sig ett större tält är att man kan breda ut sig i tältet, packa upp utrustningen och förbereda maten. Vi lagade mat i tältets absid. En enklare måltid på varma koppen, bröd med mjukost, varm choklad och kaffe. Dimman var kompakt i dalen och vi stannade i tältet, spelade vändtia, bluffstopp och läste i våra böcker.

Dag 6 – Dagstur till Svarta sjön

Det regnade under natten men när vi vaknade på morgonen var det uppehåll. En dimma låg i dalen och vattnet brusade utanför i bäcken.

Vi åt en stabil grötfrukost och förberedde oss för vår fjällvandrings andra mål att besöka Tarfala forskningsstaion, gå på glaciär och vandra upp till Svarta Sjön. Efter frukosten packade vi dagturssäcken, med energi, dagens lunchmat, köket, kameran och kikaren. Det var lätt dimma, fuktigt i luften och en behaglig temperatur när vi gick upp Tarfaladalen mot Svarta Sjön.

Tarfala forskningsstation drivs av Stockholms universitet och är belägen i Tarfaladalen, på östra sidan av Kebnekaise på 1135 m ö h. Forskningsstationen består av ett antal hus, baracker och bodar som är väl förankrade i marken med stålvajrar för att inte blåsa bort. Tarfaladalen har det svenska byvindsrekordet och den 20 december 1992 registrerades hela 81 m/s vid forskningsstationen. Dagen innan i tältet lyssnade vi på Gunhild “Ninis” Rosqvists sommarprat i P1. Hon var i 16 år föreståndare för Tarfala forskningsstation och pratade om klimatförändringarna och hur de påverkar glaciärerna som håller på att försvinna (lyssna här).

Vi gick sedan vidare upp till STF Tarfala fjällstuga där vi gick in och pausade någon timma med kaffe och varm choklad. Vi passad på att prata med stugvärden om bästa vägen upp till Svarta sjön som var dagens verkliga mål.

Vi följde strandlinjen på Tarfalasjön eller Darfáljávri, rundade sjön på norra sidan och följde strandlinjen mot väster till vi kom fram till Kebnepakteglaciären. Glaciären är väldigt sprickig på grund av att den går i en kurva ner mot Darfáljávri. Vi skulle enligt instruktionerna följa bergskammen på norra sidan av sjön och försökte detta men sikten var dålig, det var fuktigt, halt och väldigt brant. Vi bedömde att den vägen vara farligare än att gå på Kebnepakteglaciären förbi det brantaste partierna. Här måste man själv göra en riskbedömning. Om man väljer att gå på en glaciär måste man vara medveten om de risker som finns med glaciärsprickor, smältvattenbrunnar och snötäcken som kan brista. Läs mer på Fjällsäkerhetsrådet.

Vi tog oss ganska snabbt uppför glaciären och tog oss vidare upp på bergskammen som var relativt svår-vandrad och det tog en stund att ta sig upp men efter det kom vi ganska snart fram till Svarta sjön eller Gaskkasjárv som är den högs belägna namngivna sjön i Sverige, 1448 meter över havet. Det var helt stilla och tyst när vi kom upp till sjön som låg svart och spegelblank. Molnslöjor rörde sig sakta kring de kringliggande bergen. Vi satte upp köket på en klippa och lagade en varm lunch. Vi åt ganska snabbt då sikten minskade drastiskt och rätt som det var såg vi inte sjön längre utan satt och åt i ett moln. Med tanke på hur brant och halt det var på vägen upp kände vi att det var dags att vända hemåt till tältet.

När vi kom ner i dalen hade vädret klarna upp och det blev en fin, stilla och mild kväll. Vi vandrade i lugnt tempo söderut och såg renar som betade på fjället. Vi mötte en ensam vandrare på hemvägen, en tjej med en stor schäferhund.

Tillbaka vid tältet hade vi fått ihop 20 km vandring och 800 höjdmeter. Till middag lagade vi en soppa och förberedde packningen för vandringen mot Nikkaluokta. När vi borstat tänderna och skulle gå och lägga oss ropade någon på oss. Det var den ensamma tjejen med schäferhunden som vi mött några timmar tidigare som behövde hjälp. Hunden hade skadat sina tassar broarna på vägen upp genom dalen. Broarna är gjorda i vass perforerad metall för att man inte ska halka och hunden kunde inte själv ta sig över sista bron i närheten av vårt tält. Hunden vägde 40 kilo och var inte helt lätt att bära upp och ner för brotrapporna och över bron, men den var lugn och verkade nöjd med att få hjälp.

Dag 7 Darfalvággi till Kiruna

Till frukost blev det en torr fralla som hängt med några dagar. Den hottades upp med mjukost och beef jerky och blev riktigt bra. När vi fält tältet och packat ihop utrustningen var klockan 08:30 och vi började vandringen mot Nikkaluokta. Vädret var behagligt och vandringen gick ganska fort. Vi tog båten även tillbaka och passade på att prata med kaptenen. När vi kom fram till Nikkaluokta åt vi en Souvasburgare på ren och älg som serverades med en lingon coleslaw och kantareller och till efterrätt blev det en stor frasig våffla med hjortronsylt. Grymt gott! Sedan åkte vi bussen tillbaka till Kiruna och tågen rullade in på Kiruna station 18:30. Nu hade vi en egen sovkupé och började med att ta en dusch för att sedan ligga i kupén och titta på film.

Dag 8 Stockholm

Nattåget rullade in på Stockholms central och vi tog en taxi hem. Det var vackert augustiväder och det var bara att slänga ut all utrustning på altanen, ta tag i materialvården och planera nya äventyr!

Hoppas detta inlägg inspirerade! (och glöm inte bli medlem i Svenska Turistföreningen (STF) som ser till att vi kan njuta av naturen på ett bra sätt).